≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Pressfotografering för ALMA och Kulturrådet i Bologna

ALMA_Illustrators-Cafe-Announcment-2012-Audience

Så var första hektiska dagen i Bologna avklarad. Det är andra gången jag åker hit på uppdrag av ALMA och Kulturrådet för att dokumentera tillkännagivandet av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Dvs vem som vann i år.

Jag flög ner på måndagen och var framme kring middagstid, lagom för att landa på hotellrummet, kolla utrustningen några gånger till (blir alltid extra nojjig när man är utomlands och inte kan få tag i reservutrustning lika lätt som i Sverige). Det får bara inte hända att sakerna inte fungerar, speciellt inte när man ska fotografera tidsbestämda evenemang.

Så jag packade som vanligt onödigt mycket utrustning, för att vara på den väldigt säkra sidan. Men, saker kan alltid hända ändå, även om allt har gått bra hittills. En gång glömde jag ett kamerastativ på ett hotellrum utanför Nice eller Marseille, minns inte exakt var det var, men det blev extremt stressigt och jobbigt.

ALMA-utställningen i Bologna 2012. Fotograf Stefan Tell

Mitt uppdrag är egentligen rätt enkelt, fotografera allt som kan vara av intresse för min kund under två dagar på barnbokmässan i Bologna. Men fokus är på ett antal olika inbokade evenemang.

Några föreläsningar där tidigare pristagare berättar hur de jobbar och vad som inspirerar dem, plus det stora evenemanget som är tillkännagivandet.

ALMA-Bologna-Live-Vimmerby-Announcement

Tillkännagivandet sker egentligen på två platser samtidigt, i Bologna där delar av juryn befinner sig tillsammans med Kulturrådets generaldirektör, och i Vimmerby där övriga jurymedlemmar finns. Sen verkade några ur publiken göra sina egna direktsändningar med iPad, eller så hade de bara igång FaceTime med någon som inte kunde vara där. Väldigt många iPads var det i alla fall.

Ipad-direktsandning

Tekniken fungerade fläckfritt vad jag kunde se, så själva tillkännagivandet gick som det skulle. Innan dess hade jag möjlighet att smyga runt och fotografera publiken där några av de tidigare pristagarna fanns med, plus allmäna miljöer. Jag är ju ingen pressfotograf dagligen så det tar alltid emot lite att ställa sig ivägen för folk när man ska fotografera, men det går inte på något annat sätt.

Bologna_Illustrators-Cafe_ALMA-Announcement-2012

De sköna italienska pressfotograferna skämdes inte, och de tog betydligt mer plats än jag på alla sätt. Och så måste man nog jobba, rör man inte på sig och står ivägen ibland får man inga bra vinklar. Så det är bara att bita ihop och ursäkta sig medan man kliver på folks jackor, och sen en gång till när man ska tillbaka.

Bologna-Authors-Cafe_2012

Allt handlade inte om fotografering vid det stora evenemanget, det var mindre sådana också. De tidigare pristagarnas föreläsningar skedde i den absolut mörkaste delen av mässan. Svarta väggar och svart tak.

Det enda ljuset kom från någon spotlight plus två golvlampor som stod bakom de som höll i föreläsningen. Bakom, inte helt optimalt ljus direkt.

Maria-Medina_Banco-del-Libro_ALMA-2012-Authors-Cafe

När jag har gjort den här typen av pressfotograferingar tidigare brukar jag sucka lite när jag rensar bort alla bilder som får med för mycket, så inget blir intressant. Så jag använde faktiskt enbart ett 85mm-objektiv hela tiden, och det funkade väldigt bra.

Eftersom det var så otroligt mörkt höjde jag ISO lite till 800. Jag brukar försöka undvika allt över 200 när det ska vara med ansikten, tycker att det snabbt blir dåliga hudtoner även om D700 skulle vara bra på det.

Renad-Qubbaj_Tamer-Institute_ALMA_Bologna_Authors-Cafe_013

Innan de hade satt igång föreläsningen ställde jag in exponeringen, bländare 2.8 och en slutartid på 1/50s kändes som en bra kompromiss. Längre slutartid än så ökar risken för skakningsoskärpa när man blir lite trött, eller så räcker det med att de gestikulerar för mycket för att allt ska bli oskarpt.

Bländare under 2.8 tycker jag är svårt att få skarpt tillräckligt ofta för att det ska vara bra. Jag försöker rensa i kameran så ofta jag hinner, men sen ska ändå bilderna till datorn innan de skickas direkt till kunden, och varje extra bild att gå igenom tar sin lilla tid.

Ryôji Arai_Bologna_ALMA_2012_Authors-Cafe

Trots den fotografovänliga belysningen gick det att få sköna bilder, speciellt andra föreläsningen där jag var smart nog att ta en plats längst fram vid ett bord så jag kunde fokusera på att få med föreläsarna, inte ägna tid att smyga bland publiken. Det var ju ändå det jag ville ha med på bild, inte hela scenen.

Kitty-Crowther_Bologna_ALMA_2012_Authors-Cafe

Jag använde stativ till detta, trots överkomliga slutartider. Lite klumpigare, men skönt att i princip alla bilder är helt skarpa. Så väldigt trist att få en bra bild som inte är riktigt skarp för att man stod lite konstigt till eller blev trött i armarna. Sen kan man ju fälla ihop benen på ett trebensstativ och få ett hyfsat enbensstativ som fungerar som stöd. Om man behöver röra på sig.

Bärbel_Dorweiler_ALMA-Bologna-2012

Det är något väldigt skönt att arbeta ett par år med en kund. Man lär sig lite vad de använder för bilder och på vilket sätt. Då kan man tillåta sig att blanda in bilder som man annars kanske hade ratat och rensat bort direkt i kameran, t ex den ovan på förläggaren till årets pristagare Guus Kuijer.

Kennet-Johansson-Kulturradet-Bologna-2012

Efter tillkännagivandet var det mingel i jubileumsutställningen, då gick det att ta ett ljusstarkt objektiv och köra på manuellt. Då skulle alla se ut som spöken, och det är inte det mingelbilder är till för.

Jag tog det säkra före det osäkra och använde ett 24-70/2.8 plus en SB-800 blixt. Vred och vände på blixten för att hitta vinklar som funkade i olika situationer, det fanns som sagt inget vitt tak att slå blixten i, så det blev väldigt mycket rakt på. Men, det funkar också. Man ser vilka som är med på bild, de blir inte suddiga och det är det viktigaste.

Maria-Medina_Banco-del-Libro_ALMA-2012-Exhibition

Efter varje evenemang skulle jag ladda upp bilder till de som satt i Stockholm så de kunde publicera dem löpande på olika ställen. Detta år hade jag beställt ett eget pass till mässans wifi, så det var ingen risk att det skulle krångla.

Men att gå tidigt från ett evenemang för att ladda över bilderna till kamera, rensa bort de dåliga, snabbjustera de bra och sedan ladda upp dem känns som det tar en evig tid när man har ett nytt evenemang att bli klar till.

Skulle något gå fel kan man såklart gå till mässans presscenter och använda deras datorer, men då får man nöja sig med de jpeg-filer man har, och de är inte alltid helt perfekta.

Så såg min dag ut i alla fall. Tre evenemang på några timmar med tillhörande redigering och leveranser. På hotellet tog jag backup till en extern hårddisk så jag har allt på minneskorten, i dator och på den externa. Nu finns ju bilderna levererade på nätet, men det är alltid bra att ha originalfilerna.

Sen är det dags att fotografera några evenemang dag två, inte lika hektiskt schema dock, men ändå hyfsat fullt. Det kommer bli lite fix med de bilder jag inte levererat redan när jag kommer hem, men i stort sett är jobbet klart.

Behöver ta en funderare på hur man kan göra ett sånt här jobb smidigare bara, kameraväskan var så full till bredden av utrustning att den knappt gick att få igen. Eller att få in i bagagefacket på planet för den delen.

Förra året tog jag med ett 70-200-objektiv, men det skippade jag i år, men det jag packade ner behövde jag, tycker jag nog. Ett extra kamerahus för säkerhets skull, ett 24-70 mm som jag använt till rätt mycket, ett 85 mm som också kom till användning, ett 50 mm till reservkameran och ett nyinköpt 14-24 mm som jag tänker ta lite allmäna mässbilder med för att få lite rymd.

Och så en blixt. Och ett stativ (borde köpa ett litet och lättare), plus en extern hårddisk, bärbar dator, två stycken kortläsare för säkerhets skull, en massa minneskort och sen det värsta. Laddare till förbannelse. De tar nog upp en fjärdedel av väskan, minst. Och de behövs ju.

En mindre dator skulle säkert göra lite skillnad, sen kanske man skulle kunna klara sig utan några av laddarna, ett lättare stativ vore som sagt bra, men det blir rätt mycket när man ska åka långt ifrån enkelhetens Stockholm där allt finns ett stenkast bort.

Eller så är det för att jag gör den här typen av jobb för sällan, eller är bortskämd med att ha allt nära hemma. Vad vet jag. Kul med omväxling i alla fall.

5 comments… add one
  • Lasse 22 mars, 2012, 15:51

    Tack för en trevlig läsning om ett långväga jobb och dess svårigheter!
    //Lasse

  • Stefan Tell 23 mars, 2012, 01:00

    Tack för kommentaren, och ja, det innebär lite andra utmaningar än att ha allt inom armlängds avstånd eller bara ett telefonsamtal bort. När jag har tittat på mässfotograferna som går där varje år (har bara varit där två år hittills, men det är samma typer) så tar de ett lite annat grepp på det hela. De har bara en normalzoom och en blixt på kameran. Och det hade jag säkert klarat mig med också, men kanske tyckt att bilderna var lite trista att titta på sen. Så jag packade väskan full, för säkerhets skull.

  • Anders Wester 23 mars, 2012, 10:46

    Kul att läsa om din berättelse och jag har själv några sådana här småuppdrag ibland och jag känner igen två saker:
    1. Man är alltför blyg för att ta sig fram där så behövs för att få bra bilder. Man är för snäll helt enkelt.
    2. För säkerhets skull ja. Haha, spelar nog ingen roll om det så är semester, något kan ju hända. Var i Paris för ett tag sedan o hade glömt kortläsare o kabel. Suck….men hyrde lägenhet så efter lite letande så hittade jag en miniusb och jag kunde tanka ifrån kameran.

  • Stefan Tell 26 mars, 2012, 09:28

    Jo, det är lätt att bli för självmedveten. Men, man är där för att göra ett jobb och tillfället kommer inte åter, så det är bara att försöka glömma att man är i vägen ibland, men ändå inte vara en buffel.

    USB funkar ju för det mesta, det går nästan alltid att hitta, och att ha med någon extra kabel tar ju inte så stor plats. Men, att ha dubbelt av allt blir ju genast rätt tungt (och dyrt).

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.