≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Studioporträtt i små rum

Litet rum som tillfälligt användes som fotostudio. Fotograf Stefan Tell

Rätt ofta när det gäller personalfotografering åt företag får man minst sagt nöja sig med vad man kan använda som tillfällig fotostudio. Det är nästan mer regel än undantag att rummen som bokats har lågt i tak, är rätt trånga och har fullt med möbler. Tror man att man ska ha gott om utrymme för en spexig ljussättning blir man alldeles för ofta besviken.

Bilden ovan är från en fotografering av en styrelsemedlem till årsredovisning, bildbank och presentation på hemsida. Inget märkvärdigt egentligen, ett halvkroppsporträtt mot ljus bakgrund i svartvitt. Grejen var bara att de övriga medlemmarna redan hade fotograferats i en annan lokal i Stockholm, och det här var i Hudiksvall. Inte samma rum såklart, och många mil bort.

Porträttfoto av styrelsemedlem. Fotograf Stefan Tell

Såhär blev en annan styrelsebild jag tog för denna kund, fast nu var ett litet konferensrum på Långholmen som fick vara fotostudio. Oavsett var de är tagna behövde de se likadana ut (bilderna, inte människorna alltså).

2_blixtutrustning_ljussattningsdiagram

Tillbaka till Hudiksvall dit jag hade rest med tåg över dagen för att träffa styrelsemedlemmen för att fotografera ett porträtt av henne. Med mig hade jag två studioblixtar (Profoto D1 som vanligt), några stativ, två softboxar och en reflexskärm. Mer än så hade inte varit roligt att få med sig på tåget om man ska bära allt själv.

Ljussättningsdiagrammet ritade jag av från telefonen där jag hade sparat det från den första fotograferingen på deras huvudkontor. Egentligen mest av anledningen för att slippa väcka telefonen för att få fram rätt placering och mått hela tiden. Ett papper somnar ju inte eller behöver spara på batteriet.

Porträttfotografering i litet rum

Efter tio eller femton minuter var den portabla fotostudion uppsatt och det var dags att fotografera, rummet var nog det näst minsta jag har klämt in ett halvkroppsporträtt i, kanske 2,5 meter från kamera till personen och nästan ingen plats kvar bakom mig.

styrelseportratt-litetTill vänster, från kameran sett, stod en av blixtarna med en mellanstor softbox, det var huvudljuset och jag var väldigt glad att jag hade valt en mindre softbox än den 150 cm Octa jag brukar ha som huvudljus.

Som bakgrund användes en whiteboard som redan fanns i rummet, själva bakgrunden på porträttet skulle jag ändå retuschera bort och ersätta med samma bakgrund som blev från första fotograferingen.

Att få till ett exakt likadant ljus på bakgrunden är otroligt svårt, om man inte har en jämn nyans eller kulör. I det här fallet var det en ljusgrå ton som inte var exakt lika ljus över hela bakgrunden, dvs rätt omöjlig att återskapa i olika miljöer.

4_kantljus-i-litet-rum

Porträtten i sig är egentligen inte märkvärdiga, men det är två saker, eller snarare tre, som gör att de ser ut som de gör. Och det blev det som var det viktiga.

styrelseportratt-mindreFörst att huvudljuset kom från en rektangulär mellanstor softbox (60 x 90 cm), det blir lite mer kontrast i ansiktet än om jag hade använt den betydligt större Octan.

Sen är det bakgrunden som jag redan nämnt, och till sist kantljuset som ger en lite kick åt skuggsidan, på höger sida sett från kameran. Varje porträtt, oavsett var det var taget, behövde ha dessa saker.

Jag hade fått höra innan jag åkte att rummet skulle vara rätt litet, så att ta med ett paraply och använda som kantljus och bakgrundsljus vore inte så bra.

Ljuset skulle troligtvis studsa överallt i det lilla rummet och all kontrast skulle vara som bortblåst. Lite går att återskapa i efterhand när det är svartvita porträtt, men det innebär också onödigt mycket efterarbete.

Kantljus via reflexskärm

Istället ställde jag den stora softboxen vänd åt fel håll, så att nästan allt ljus från den blockerades av den själv, det som skulle bli kantljus studsades tillbaka via en reflexskärm vänd så det blev en strimma ljus på rätt ställe.

styrelsemedlem-portrattAtt få till rätt vinkel var inte så svårt, bara att stå på tejbiten där hon skulle stå, vänd åt fel håll och kolla på reflexskärmen så jag såg ljuset i den.

Bilderna i detta inlägg är tagna vid tre olika tillfällen på tre olika platser i ganska olika rum, där alla har varit kluriga att använda som tillfällig fotostudio sina alldeles egna sätt.

Det minsta rummet var såklart svårast, men eftersom jag hade en inte så stor softbox som huvudljus blev allt betydligt lättare, och då det skulle vara svartvitt och bakgrunden kunde klippas och klistras behövde jag inte tänka på att få allt rätt, även om det såklart är mer arbete.

När det är fotografering i små utrymmen och rum är det oftast bäst att förlita sig på så avgränsade ljuskällor man bara kan ta med sig. Softboxar i mindre format är oftast smidigast, har man ett raster kan det bli ännu enklare.

Sen att arbeta med en och samma bakgrund gör också jobbet lättare, annars kan personers olika längd eller position på golvet göra att den där fina toningen på bakgrunden som såg så bra ut för en person hamnar helt fel för en annan.

Lättare då att se till att de är hyfsat lätta att frilägga för att sedan klistra in samma bakgrund på alla. Och det kan ju vara en bild man tagit innan de börjat komma till fotograferingen, så har man en hel bakgrund utan person som måste klonas bort.

Har man inte möjlighet att komma förbi och se hur rummet ser ut innan kan det vara hjälpsamt om kunden kan ta några bilder med sin mobiltelefon, så man ser ungefär vad man har att arbeta med. Så slipper man ta med sig fel saker.