En av årets första porträttfotograferingar i min lilla fotostudio började med att bokförlaget Bonnier Carlsen behövde ett nytaget författarporträtt på författaren, tecknaren, illustratören (och mycket annat) Johan Unenge till sitt bildarkiv.
Ett känt ansikte
Jag har fotograferat Johan (tillsammans med kollegan Måns Gahrton) tidigare (vi har även gjort en kalender för Bonnier Carlsen ihop) så att fotografera honom är mer som att ha en trevlig pratstund än att jobba med att få honom att stå rätt och le fint.
Det är något väldigt skönt med att veta hur någon ser ut och hur de fungerar framför kameran innan man funderar på hur man ska sätta upp blixtarna och ställa in ljuset. Bara det att fotografera en enda person är lyxigt på något sätt, då kan det bli lite mer skräddarsytt och personligt för just det utseendet, inget som behöver fungera för en massa olika ansiktstyper och sånt.
Ljussättning med tre blixtar
Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram
En beautydish för porträttfotografering
Vissa tycker att man inte kan använda en beautydish för porträtt, om inte modellen har perfekt hy och är typ 16. Det kan väl ha en viss sanning i sig, eftersom ljuset från en sådan kanske lyfter fram snarare än döljer alla möjliga ansiktsdrag, så vill man tona ner rynkor och ta ett mjukt porträtt finns det bättre vägar att gå.
Vid den här porträttfotograferingen placerade jag den väldigt nära, cirka en meter ifrån, Johan för att ändå mjuka upp ljuset aningens. Står den för långt ifrån är det ingen riktigt vits med att använda just en sådan, då blir det bara en liten ljuskälla.
Hög och nära placering av blixten
Efter lite flyttande hittade jag en lagom höjd och ett lagom avstånd, precis så att det blir tydliga skuggor under näsan och i ögonhålorna, men att det ändå kommer lite ljus in i själva ögat och på ögonlocken.
Lite närmare, och det hade blivit lite för mörkt i mitt tycke och kanske inga ”catchlights”/reflexer i ögonen, vilket ofta gör att folk kan se ut som hajar och inte så glada ut. Nu finns där ett litet blänk, och genast ser det mycket trevligare ut.
En reflexskärm för upplättning
Bredvid Johan ställde jag en enkel reflexskärm som egentligen bara är en stor vitt skiva wellpapp, för att reflektera lite av ljuset från huvudljuset. Det kan såklart vara vad som helst man använder till detta, alternativ ett lakan eller något annat vitfärgat. En stor skiva frigolit funkar också bra.
En svart skiva för avskärmning
När man fotograferar i en liten fotostudio får man oftast jobba ganska mycket med att få ljuset att studsa runt så lite som möjligt. Är det större avstånd till väggar och tak brukar det spela mindre roll, men så har jag det oftast inte vid porträttfotograferingar som denna. Då är det bara att försöka styra ljuset så gott det går.
En svart stor pannå placerade jag vid blixten som lyser upp bakgrunden, mest för att inte ljuset från denna inte ska gå direkt in i kameran och kanske skapa reflexer. Det kan vara kul ibland, men inte nu. Sen ville jag inte heller ha något skarpt kantljus på Johans skuggsida denna gång.
Halvtransparent reflexskärm för sidoljus
Jag vet inte om det syns så tydligt på just denna bild, men idén var i alla fall att den blixten som står parallellt med bakgrunden inte bara skulle jämna ut belysningen på denna utan även ljusa upp Johans högra kind lite ytterligare.
Det kan vara en skön effekt att ibland låta de olika ”planen” i ansiktet få olika mycket ljus, det förstärker den tredimensionella känslan i porträtt.
Efter fotograferingen
Jag använde Nikon Capture NX2 för att ”framkalla” detta porträtt, och efter att dragit ner lite på färgmättnaden gjorde jag faktiskt inte så mycket. Lite anpassning av kurvor för att öka kontrasten i vissa delar, men mer var det nog inte.
Nikon 70-200/2.8 VRII som porträttobjektiv
Det här var första gången jag använde mitt nya teleobjektiv i studion för porträtt, och även om det var bra på många sätt tycker jag nog ändå inte det slår 85/1.4 som porträttobjektiv, förutom att man kan zooma då kanske.
Till sist, de gröna siffrorna i diagrammet är avstånd i meter (inte superexakt, men ändå), för de som kan vara intresserade.
Som vanligt, lite för lång text, måste hitta fler bilder att smycka ut de här inläggen med framöver känner jag.
Skriv gärna en kommentar, det uppskattar jag alltid.
{ 3 comments… read them below or add one }
Det gör inget med lång text – så länge den är informativ! Vilket dina inlägg alltid är!
Tack så mycket för välskrivna förklaringar!
Hej!
Inte alls för lång text! Väldigt intresant att läsa! (och väldigt bra porträtt).
Uppskattar verkligen dina beskrivningar.
(Har skaffat ett par enkla blixtar för att testa hemma – riktigt roligt)
En variant: http://www.flickr.com/photos/minaegna/4271890997/
Mycket läsvärt Stefan, och jag tycker att bilderna är alldeles perfekt i proportion till texten.
Alltid lika spännande att se vad du hittar på bakom kameran.
Du skrev i ett annat inlägg att du är trött på självporträtt, och jag kan faktiskt hålla med om att det blir väldigt enformigt i längden att alltid se sig själv på bild när man testar ljussättningar. Men övning ger färdighet, och du har har ju bevisligen övat en del.