Och fult. Men det kan inte hjälpas. Att försöka få en blogg typografiskt fin känns lite bortkastat när man inte har en aning om hur den kommer att läsas eller med vilken typ av läsare. Vissa tittar via en RSS-läsare, andra på en liten skärm och någon på en iPhone. Så jag hoppar över det helt.
Fast lite synd är det att så många rubriker hamnar fult på två rader, men svenska språket känns inte lika väl anpassat till en kort och snärtig värld som engelskan. Vill man ha stor text som jag får man nog leva med lite sådana formmässiga brister.
