Egentligen?
De flesta gallerior som öppnas eller görs om har någon slags tanke bakom sig. Det har föregåtts av massvis med möten och skisser och marknadsundersökningar som leder fram till planer och fler skisser som visar på en underbar shoppingupplevelse för besökarna med ljusa lokaler och moderna lösningar hit och dit.
Butikerna som ska dra nytta av allt det där kreativa och fina lockas med en fantastisk marknadsplats där alla kunder ska kunna ägna timmar åt att bara shoppa och ha det bra.
Sen hyr de ut ledigt golvutrymme utanför butikerna till ettriga försäljare med en roll-up och några flyers?
För mig känns det som ett konstigt sätt att behandla deras kunder, och deras kunders kunder. För vem gillar egentligen att bli påhoppad av mobilabonnemangsförsäljare (som inte omfattas av samma konsumentlagar som butiker om jag inte minns fel) och killar/tjejer som jobbar åt elbolag eller gym.
Vision vs verklighet: 0-1
Den där utlovade shoppingupplevelsen med den sakta lunken mellan en väl uttänkt kombination av butiker (som iofs är nästan samma i alla gallerior) blir ett zick-zackande för att slippa säga nej tio gånger innan man ens hinner in i en butik. Och då räknar jag inte med alla man har fått säga nej till på gatorna utanför, vissa arbetar såklart för välgörande ändamål, men ändå. Alltid tråkigt att säga nej.
Rent ekonomiskt är det säkert försvarbart att hyra ut så mycket plats som möjligt, men de ursprungliga hyresgästerna fick nog aldrig se skisserna där alla mobila försäljare var inritade. Då skulle det inte se fullt lika inbjudande och luftigt ut tror jag.
En rätt trist utveckling kan jag tycka, och det känns också ganska respektlöst mot alla kunder. Förstår inte riktigt om det är ett så smart sätt att driva gallerior på. Känns aningens desperat.
Fast de som driver galleriorna kanske inte handlar där?
