Fotograf och enmansreklambyrå

Ett av de enklaste sätten att ljussätta med bara en blixt är att ställa den bredvid modellen som ska fotograferas. Bilden ovan är egentligen en testbild jag tog när jag höll på att göra de sista finjusteringarna innan vi satte igång med porträttfotograferingen på allvar.

Jag hade innan fotograferingen ställt in ljuset och tagit lite testbilder på mig själv (som jag börjar bli rejält trött på) och gick sedan på lunch. Sen kom Erik som när han inte fotograferas håller på med stand-up comedy, och vi började prata om hur han ville ha det och allt det där.

Så jag satte troligtvis bara på en blixt och började sen ta några testbilder för att se hur ljuset fungerade på honom. Själv har jag inte så mycket hår, så det brukar alltid vara smart att finjustera lite när det kommer folk med frisyrer. Plus att alla blir olika, beroende på hudtyp och annat. För att inte tala om hur olika klädsel påverkar känslan i bilden.

Ljussättningsdiagram: en blixt + reflexskärm

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En stor ljuskälla på ena sidan

Egentligen behöver det uppenbarligen inte vara mer komplicerat än så. Den färdiga bilden som jag hade tänkt den blev till slut en som använde sig av tre olika blixtar, men den här gillar jag också. Speciellt som just den här uppställningen är väldigt flexibel, vilket många andra inte är.

Just porträttfotografering i fotostudio kan annars vara lite krångligt om man ska fotografera ett större antal människor. Vissa är långa, korta, tjocka, har hår eller inte. Osv. Den här typen av ljus kan man nog mer likna vid att ställa upp någon vid ett stort fönster, vilket ofta blir bra.

Blixten stod på ett stativ och själva ljusmodifieraren i det här fallet var min gamla Profoto softbox Octa, en åttkantig softbox med en diameter på 150 cm. Höjden på blixten var ungefär 1,8 meter, så det är lite över ögonhöjd på modellen på bild (kan man se lite på reflexerna i ögonen).

…och en stor reflexskärm på andra sidan

Eftersom bakgrunden var någon slags mellangrå kulör (egentligen vitt bakgrundspapper på rulle, men eftersom den var en bit bort blev den inte ljusare än så) hade det varit synd om Erik skulle smält ihop med den på skuggsidan.

Så jag tog en stor vit två meter hög kartongskiva jag brukar använda till det mesta när det gäller att reflektera eller avgränsa ljus och placerade den på motsatta sidan från softboxen. Det går såklart att använda det mesta som är vitt och reflekterar ljus som reflexskärm, men den här verkade mest praktiskt idag.

Det räckte för att det inte skulle bli kolsvart i skuggorna på den svarta skjortan och så gav det även lite ljus åt skuggsidan av ansiktet. För en skarpare effekt kunde jag nog ha använt en silverfärgad reflexskärm, men då blir det genast ett annan typ av porträtt. Plus att jag som sagt inte hade tänkt att det här var så det skulle vara, det var ju två andra blixtar som skulle varit igång. Sen kan man alltid flytta reflexskärmen närmare eller längre ifrån modellen för att på så sätt styra hur starkt ljuset som reflekteras blir i bild.

Enkel men flexibel ljussättning

Men men, intressant att kanske gå tillbaka till det enklaste enkla ibland. Och det här är nog i den kategorin. Huvudsaken är att man har en stor ljuskälla, annars blir det inte lika förlåtande och flexibelt. Nu skulle modellen kunna vara 20 centimeter kortare eller längre, och det hade ändå blivit ungefär likadant resultat.

Bakgrunden fixade jag aningens i efterhand med Photoshop (jämnade ut lite ljusmässigt), men på det stora hela är bilden bara öppnad i Nikon Capture NX2 och sparad som JPEG.

Ett ljus – flera varianter

Det smarta med det här ljuset, kom jag på (men provade aldrig) är att om man flyttar modell + ljus närmare bakgrunden får man en ljus bakgrund, och vice versa. Sen kan man experimentera med att ha olika mycket upplättningsljus från reflexskärmen (eller prova en silverfärgad) för att se hur det blir.

Flaggar man av ljuset lite från softboxen kan man rätt enkelt skapa en tonad bakgrund som går från ljusare till mörkare, om man vill det.

Den stora poängen med att ha ljuset rakt från sidan är att man inte behöver tänka lika mycket på att ljuset ska komma snett uppifrån i en viss vinkel (samma höjd och vinkel passar inte alla). Här är det rätt rakt på sak, och jag tycker nog det är ett rätt bra ljus då det visar upp hur någon ser ut med lagom mycket ansiktsdrag och rynkor. Flyttar man däremot modellen ”för” långt fram jämfört med ljuskällan kommer det att göra att det inte kommer något direktljus i ögat på skuggsidan av ansiktet, och då blir det genast något annat. Och kanske inte lika användbart. Om man inte fotograferar åt musiker som vill ha det så dvs.

Ska nog vid tillfälle prova vad man kan göra med den här ljussättningen, men kanske försöka att ta mer än bara en bild så jag har lite att jämföra med.

Får återkomma med exempel när jag har dem.

Tagged as: En blixt, Grå bakgrund, Octa, Porträttfotografering, Profoto, Reflexskärm, Softbox, Vit bakgrund