Jag har den senaste tiden funderat lite på varför jag gillar ljussättningen i vissa filmer och tv-serier, där det känns som ljuset gör att personernas ansikten är målade med i princip bara två nyanser av samma färg. En ljusare nyans av hudfärg för de ljusare delarna av ansiktet, och en mörkare hudton för skuggorna. Men med detaljer överallt och inget som försvinner helt i skugga.
När jag skulle fotografera ett författarporträtt av Olle Wilson som snart kommer ut med en bok om bensinmackar fick jag chansen att testa den här typen av ljussättning, det kändes som att det skulle passa porträttet.
Läs hela inlägget här…
Efter en höst som gick från galet intensiv och fullbokad till nästan två månaders stand-by före årsskiftet inför förlossningen av de små killarna ovan börjar det bli dags att tänka på arbete igen.
Som tvillingpappa får man 20 pappadagar, och de försvann rätt fort. Blöjhinken jag köpte i något tafatt försök att vara förberedd har visat sig vara en god investering, samma gäller sterilisatorn för nappflaskor som man kan köra i mikrovågsugnen (rekommenderas varmt om man inte älskar att koka saker).
Sett ur ett företagarperspektiv, och även som delförsörjare av en familj där det plötsligt måste köpas in många par skor per säsong, är försörjning via föräldrapenning inte något man blir fet på. Så hur mycket det än tar emot att inte vara hemma på heltid ska jag försöka så smått att boka in jobb.
Läs hela inlägget här…
Efter att ha skrivit det tidigare inlägget om gruppfotografering med en blixt, så tänkte jag komplettera med en annan gruppfotografering jag gjorde förra året, denna gång var det fotografering av styrelse och ledningsgrupp för Poolia.
Då var det lite liknande upplägg, dels skulle medlemmarna fotograferas individuellt och dels skulle jag ta några gruppfoton. I Poolias fall var det två olika gruppbilder, ledningsgrupp och styrelse, utöver de enskilda styrelseporträtten.
En blixt från vänster och en från höger…
Att fotografera grupper av människor är ärligt talat inte min starkaste sida, det blir sällan så kul som jag skulle ha önskat, men väldigt många kunder vill ha det, och att säga nej vore ganska korkat.
Gruppfotografering är ofta något som är omgärdat av mängder med begränsningar, jag har nog faktiskt bara haft en enda fotografering under min karriär där uppdraget har varit att bara ta en gruppbild. Alltid annars är det något som kläms in i planeringen, lite med motiveringen ”när fotografen ändå är där”. Och det kan man väl förstå.
Så, istället för att krångla till det har jag nu hittat ett sätt som både går fort, ger ett bra resultat (med tanke på de förutsättningar som brukar finnas) och gör att jag kan säga ”visst, det fixar jag” utan att behöva skämmas.
Enklaste ljussättningen för gruppfotografering…
